Jag och två vänner var på promenad i ett mycket märkligt landskap. Det låg en smula panik i luften. Vi gick snabbare men visste inte vart vi gick. På en klick ändras miljön och vi är nu på en stor bro men vilt vatten under oss. Att vattnet hadde röda strimmor likt blod i sig reagerade vi knappt på. En enorm man med en hund stor som en halv björn glodde in i oss bara tio meter ifrån oss. Vi gick rakt imot honom med lugn menalitet. Hej vi måste med bussen!- röt mannen till.

Buss?.-ropar jag likt ett frågeteken.

Nästa sekund kom et gul buss som tvärnitade framför oss.

En stressad thailenska satt vid ratten. Hoppa på fort vi har brottom! -skrek hon på engelska.

Samanlagt var det fyra unga thailenskor i bussen. Flickan vid ratten och tre utspridda vid bussens säten. Alla såg förskräkta ut.

Vi var till en början oförstående för det.Gles skog var vad vi såg flacka förbi när bussen svitchade förbi.

Vi saktade ner och möttes av en igenomträgande blod lukt mannens björn hund började skälla för fullt.

Mannen bet hunden i örat och han tysnade.

Vattnet brevid var nu blod forsar. Thailenskan brevid mig frågar törstigt om jag har vatten med mig. Jag hade ingenting med mig .

Hon blir rasande och börjar gråta.

Då börjar alla att gråta .

Till och med hunden grät.

Jag går längre fram i bussen som nu står stilla.

Vi möts av et tjock mur med galler för öppnigen.

Vart är vi?- frågar jag flickan vid ratten.

Vi måste igenom Syblods Staden.

Varför kalas den så?

Vi närmar oss tullen.

Jag hör skrik från gatan. Ser fingrar klippas ner i tull kassan.

Tullen gör allt till mos,pasta,tyg och cement.Alla måste lämna ifrån sig en kropps bit. Sedan äta i staden för att överleva i ut slussen.

De levande här syr ignom moset till pasta som vi måste äta.

Vi närmar oss. Jag förstår på sekunden varför alla gråter och skriker i panik .

Hunden!

Vi ger dom hunden!

Jag springer mot hunden och rafiki börjar redovisa hunden rättigheter.

Jag kan bara se moset forsa förbi.

Jag vaknar förskärkt och äklad.

Tur nog va det ju bara en dröm.

Peace.